lickyloo

Långseg dag idag, även om man har hunnit med både det ena och det andra.
Sitter och väntar på mina spöken nu på tv4+, men jag lär nog nanna snart om jag ska orka upp till öppningen på jobbet imorrn. Men innan det så lär man väll återuppleva helgen lite kort. Fredagen spenderades hela dagen på jobbet och det inventerades rätt friskt.



Sen så var det ju såklart monsterlöning i fredags. Köpte ny matta till köket, En plastorkide och två plastväxtbollar till köksfönstret. Jag dödar mina blommor jävligt lätt så plast är väll det enda rätta egentligen.
Nya utemöbler är fixat till balkongen nu åxå. Planterat RIKTIGA blommor med, för den delen. Köpte en blommlåda på ica idag, lite mat, jordgubbar och sen lite småskit på ikea. Krukor och växter till fönstren var det som köptes mest. Antar att man hellre lägger ner pengarna på sånt ju närmare pensionen man kommer.
Jag har inte ens köpt ett par trosor eller skor denna gång. Fast månaden är ju långt ifrån över, så än är det inte kört. Skruvade ihop mitt knakande jyskbord ikväll med. Jag tror skiten sprack om jag ska va ärlig, men i bästa fall så håller det ändå. Annars får jag ta bordet under axeln och snällt men bestämt pallra mig över till Jysk och klaga, som det kärring man faktiskt är. Det är illa.

Jag börjar fan bli gammal. Gammal och ensam. Känns som att man ligger efter men livet springer i räserfart vidare.
Är jag den enda som är utan allt? Mina vänner har pojkvänner eller sambos, är mammor eller styvmammor, reser jorden runt eller bara lever livet. En annan går i samma mönster. Jobba, komma hem, laga mat, surfa, sova, jobba. vart tog livet vägen i det? Slösar man bara bort allt? När mamma var yngre än vad jag är nu så hade hon redan fått mig, och mormor i min ålder var gift och väntade mamma.
Jag själv kan inte ens hitta nån som tycker om mig för mig. Fast jag kan dels förstå varför, när inte ens jag tycker om mig. Även solen har sina fläckar, men vad gör man om man känner sig som världens jävla solförmörkelse?

En liten tröst just nu iaf, är Stewart, som kommer och hälsar på med jämna mellanrum. Hade setat fint med ett besök av herr skotte ikväll med, men så vart inte fallet av någon anledning. Men han var här igår iaf så det får duga för tillfället. Vi kollade på film och åt chips med dipp tills Teresa och Tom kom och våldgästade oss. Efter 5 minuter så blev vi tvingade på "fest" i byggnaden mittemot. Den festen gav vi upp efter 10 min och gick hem igen och fortsatte men film. Körde hem lillkillen vid halv 1 tror jag den var och gick sen till kojs.
 
Vaknade strax efter kl 3 av att nån härjade på dörrn. Tack Teresa, mina grannar uppskattar säkert oljudet. Öppnade och släppte in ett stycke aprak Teresa och ett stycke halvborta Tom. Prinsessan slängde sig i sängen för att skeda med mig efter att ha vrålat ett par gånger efter Stewart som jag så fint försökte förklara, var hemma hos sig och sov. Tom satte sig lite blygt i min fotända och jag och Teresa somnade till i två minuter. Men den friden varade som sagt bara två minuter. Jag vaknar upp till världens jävla brak, som troligtvis hördes ända till Västerås Hamn. Teresa den skithönan har av någon anledning vaknat igen och har typ hängt sig(?) i mina sovrumsgardiner så att både stång och metallbitarna som gardinstången sitter i på väggen rykt. Så där låg hon, den lilla stjärnan och rullade i mina gardiner och vrålade, "jag ligger i säääängen!"
Jag var fly förbannad och försökte informera Teza om att sängen var det minsta hon låg i och att det var mina gardiner som hon försökte slå in sig själv i, i tolv olika varv.
Tom kom med den vitsiga kommentaren om att jag önskade att jag inte öppnat dörrn.
Jag höll muttrande med och Teresa hade plötsligt blivit finkänslig och sprang bölandes ut ur lägenheten med en Tom hack i häl.
ahaha.
Jag var ett surkart och gick till sängs igen, drog iväg ett mess till Skotten och somnade som en stock igen. Precis som jag kommer göra om ca 20 minuter. Lika ensam som vanligt. Ogift och barnlös, here i come.