Lord of the greys
PUBLICERAT: 2010-06-17 TID: 10:39:06
UNDER:
UNDER:
Jag har ännu en gång stått framför spegeln med pinsetten och plockat grova vita hårstrån. Hur skadat är inte det? Jag har inte ens egentligen fått smaka på ålderns höst eller levt livet till fullo, men ändå så ska jag tydligen få smaka på ålderns baksida. Ska jag vara helt ärlig så har jag en släng av åldersnoja. Jag kanske inte ens borde kalla det för en noja. Det är mer av en skräckbländad fobi. Jag kommer ihåg från när jag var ung, en bra bit ifrån tonåring faktiskt, hur jag brukade sitta ibland vid köksbordet i sätra brunn och gråta över att jag inte ville bli gammal. Och självklart den gamla klassikern- jag vill inte dö. Jag kan fortfarande känna samma panikkänsla till och från. Den hemmakokta medicinen 'röj utan dess like' får då bidra med sin tröst rätt ofta. Fjortisfyllor, dansa på allt, med allt, överallt, dricka shots tills man råkar hamna på en dejt med porslinsguden, resa runt även om man bara så kommer till grannbyn eller ännu bättre, grannlandet på en sunkig, möggelluktande färja. Det är väll meningen med hela livet att man ska känna att man gjort just det, levt livet till fullo? Upplevt allt som kan vara värt att uppleva? Det kan inte bara vara att man ska jobba, hitta en partner, fortplanta sig, gå i pension, se din make/maka gå bort och lämna dig ensam kvar, låta barnen byta dina underkläder åt dig eller ännu värre, personalen på ett vårdhem då du är för svag för att göra det själv. Sen behöva sitta i en rullstol och stirra ut genom fönstret och tänka på ditt liv, på vad du har åstadkommit, vilka du har träffat och inte träffat, allt som du önskar att du hade gjort anorlunda och det som du faktiskt önskar att du hade upplevt överhuvudtaget.
Jag vill inte dö utan att känna att en liten bit av världen följer med mig, och jag vill inte känna att världen går vidare utan en liten bit av mig. Jag vill bli ihågkommen och jag vill ännumera komma ihåg. Som ni kanske märkt nu vid detta laget så har jag tänkt rätt mycket på det här. Jag skulle kunna skriva på i evigheter, men då kommer jag bli mer gråhårig
Kommentarer
Trackback