lickyloo

Morgonen sög. Totalsög. Jag säger bara att jag rekomenderar inte nån att lägga plånboken någonstanns där du inte kommer ihåg att ta med den hem. Det var iallafall vad jag gjorde. Men nu är den hemma iallafall, safe and sound. Och Elias fick köra mig till jobbet. Med stjärtvärme. Jobbdagen gick undan iallafall.
Det är skönast när det börjar röra lite på sig nu. Annars slåss vi om sysslorna ute i butiken, inne på lagret är det inte riktigt lika mycket krigzon. Men nu jävlar som sagt, börjar det röra på sig som det ska. Väl hemma så var det lite laga lite mat-tajm samtidigt som lite-massa disk tajm. Och en massa disk äre kvar =(
Jag orkade inte fortsätta. Vi tar lite till imorrn. No harm done.... YET.
Sen mina vänner, så vart det såklart Desperate Housewives. Efterlängtat så in i norden. Julkänslor fick man åxå med handen i godispåsen när de smällde upp Polkastänger stora som ladugårdsdörrar, Gran som lätt kunde misstas för Kebnekaise och julpynt som kunde vara en Tysk transvestits örhängen. Allt detta med blommiga rabatter och skinande sol på himlen. Inte ens hälften av vad Sverige har lyckas att åstadkomma för mig i år. Imorrn ska vi iallafall smälla i en ny julcd på jobbet. Det kanske gör susen för julandan.
Helt plötsligt så slutade ju DHW iallafall med ett lika kasst slut som alltid inför en säsongspaus. JAG HATAR PAUS!
Det är omänskligt, tortyr och som att ta godis ifrån småbarn att bara mitt i en serie, ta en paus. Till vilken nytta?
Irritera 69 % Av jordens befolkning till vansinne och ännu värre. Irritera mig till max. Det är inte smart av dem. Jag tror nog att grymt många hellre hade setat sig bänkade med wirren i handen, björnfittan på huvet och gröten simmandes i magen på Julafton och dissat Anna och Kalle Anka.
Det ända som hade kunnat att klå det hela i tittarsifferväg hade nog vart Anna Anka, inhoppare som Desperat Hemmafru med Kalle Anka på förklädet, hållandes i en julkorg fylld med brosk och en detaljerad broschyr i nävens högsta hugg om hur man ska suga av sin man för att undvika skillsmässa. Wisteria Lane skulle aldrig mer vara sig likt efter det. Det kan jag lova. Jag ska nog bli co-writer fan. Sälja in min ide till Marc Cherry och bli miljonär. Fru Anka kommer bli överlycklig. Jag tror tillåmed att det kommer stå en julkorgmed brosk utanför dörren i morgonbitti. Gör det inte det så blir jag smått förbannad.
Nått som jag antar att fruar inte har problem med är vatten.
Jag börjar smått lessna på den här lägenheten nu. 3 månader in i boendet. Största problemet är varmvatten.
Tycker man inte att om man bor i en lägenhet sågott som mitt i stan, i Sverige, så borde man kunna spola varmvatten? Det är vad jag tycker. Fanns gott om varmvatten när jag diskade ett par bestick så då antar man att det finns varmt vatten i badrummet. Men icke. Där står jag, med luggen i en toffs, håret i en kam och förväntningen är stor att, ååååh, va skönt att jag ska få ta bort sminket och smörja mig med min dyra nattkräm.
Haha, sa vattenkranen. Hur jävla länge jag än spola och spola och spola och spola,
så kommer bara iskallt vatten.
Det är så måttligt irriterande att bara stå där och vänta och vänta och vänta..... Ville jag koka mitt eget vatten för att tvätta fejjan så hade jag byggt en koja i skogen... Det tar mig juh år och dar att få bort min mascara, som endast kan tas bort med 38 grader eller varmare. (Fetglöm make up remover, det biter inte alls.)
 Det är inte första gången heller som det sker.
Var och varannan kväll i duschen, hellst när man har både schamponerat håret och smetat in diverse duschkrämer så är det dags åter igen att få känna på strålen från helvetet. Slår om på tre röda från behagligt, egyptenvarm sommardags-varmt till isande/chockerande nordpolen-snöstorm kallt. Jag är alltid lika road.
Nu ska jag ta min bittra, te-drogade kropp och krypa ner under mitt duntäcke...