lickyloo

Satt och surfade runt lite och kollade make up då jag av en slump kom in på en sida med osminkade kändiskvinnor. Helt normala i mina ögon, rödflammiga, finniga, bleka, slitna och vissa även rynkiga. Naturlig skönhet, brukar det heta, Men så fan heller att jag håller med. Det är just nu man börjar fundera på hur fan man ser ut egentligen en normal dag hemma. Är det så jävla illa som verkligeheten visar? Även som superstjärna med pengar och tillgång till diverse krämer, kirurgiska ingrepp och andra metoder så ser de faktiskt ut som jag en Söndagsförmiddag. Men då är det stora dilemmat, HUR FAN KAN EN KILLE SE SÅ JÄVLA BRA UT NATURLIGT? Visst, kikar vi på kändisarna där med, så har bilderna fuskats till med både concealer foundation, ljussättning och Photoshop.

Men den där grymt snygga killen på stan som man verkligen vrider huvudet i 180 grader för när han går förbi. Eller killen man spanar in på krogen och fortfarande tycker är snygg dagen efter när han vaknar upp i din säng, med andedräkt som kan döda en drake och mörka "jag gjorde allt annat än sov inatt" ringar under ögonen.

De killarna finns, det vet vi allihopa.
Men hur fan gör de? Jag vet med ett faktum att utan smink en helt vanlig vardag på stan, så är de enda vridna nackarna man får, från de som undrar vafan katten hade släpat ner på stan. Inte någon alls som skulle vända på sig för att man ser bra ut precis. Det är bra jävla orättvist. Men vi kanske ska skylla oss själva som har satt smeten i ansiktet på oss själva för att förbättra det ruggiga vi dras med där under. Hade vi låtit bli så hade vi aldrig visat att det finns ett bättre alternativ. Sätt mer make up på pojkvännen så kanske livet blir lite mera jämnställt och vi kan hissa och dissa skräcködlorna vi med.