lickyloo

Jag hatar att känna mig såhär nere. Jag är blek, ful med stor näsa och sladdriga kinder, jag är gråhårig redan med någon gräsligt ful urtvättad hårfärg lagd över. Jag har fula kliande exem på nyckelben och hals som gör mig galen Jag är ensam, ensamare och även ensamast käns det som. Jag är pank och uttråkad.
Kylskåpet är snart lensat och den ofärdiga lägenheten ligger över mig som en elak hökjävlen som bara väntar på att få picka ut ögonen på mig. Jag har aldrig ägt en lampa över matbordet eller en taklampa i sovrummet.
Vafan e det för en sorts människa?
Hur mycket pengar man än lägger ut på smink och produkter och hur bra de än är så känner jag mig alltid ful. Jag är osäker på framtiden och jag har en pojkvänn jag inte kan träffa lika ofta som jag vill. Jag äger inte fler än ETT enda par av hela strumpor och inte en enda jobbyxa är hel eller sitter bra.
Inombords känner man sig nästan döende stundvis. En släng PMS på det åxå så är den här helgen ett fulländat inferno av konstiga känslor. Nu har jag inte lust att prata om det här mer. Jag har sagt det jag ville säga. That's it!
Nu tänker jag ladda tv-spelet och spöa lite ont blod.
Jag har ett sjujävla svärd som ska användas flitigt i minst 4 levlar till idag.
Sådär, tack för mig idag och ät grus!